När det känns som det mesta kommit på plats. När jag äntligen är lycklig. Då kommer motgången.
”Vi behöver prata”
Aldrig har de orden känts så tunga. Jag känner i hela kroppen hur jag tappar leendet… jag är på väg att förlora dig. Tårarna letar sig upp.
Jag har anat. Haft en känsla. Jag har valt att tänka positivt. Jag har valt att se en framtid för oss.
Än lever hoppet. Litet men dock.