Ord

Jag har alltid tyckt om att skriva. Det är ett sätt för mig att uttrycka mig på. Att låta känslorna flöda och framförallt bearbeta saker och släppa dem.

När mina ord dessutom hjälper någon annan genom att ex väcka en tanke, då är det ren bonus.

Vi har alla bekymmer/svårigheter/sorg/glädje i olika nivåer och på olika sätt i vpra liv. Ingen är ensam.

Vad är det som händer?

Vilodag då förkylningen slog till (igen) häromdagen. Tagit det lugnt. Vilat, druckit vatten, kollat OS, dammsugit lite snabbt och städat toaletten (det var välbehövligt…).

Hasat runt i myskläder och känt att det är dags att rensa. Ut med skiten. Tog tag i städskåpet och diverse småhögar. Hela kroppen signalerar att det är dags att flyttröja. Ok. Är det dags för en stor förändring? Andas och försöker lyssna in den inre rösten. Vad är på gång?

Jag har ju känt mig redo att bli sambo med honom men vi träffas ju inte längre.. Andas…

Lita på känslan och följ den. Allt löser sig. Det innebär att jag fortsätter att rensa och gör mig redo.

Hej livet, jag är redo!