Totalt jävla värdelös

Den slog till med full kraft. Känslan som slår ner mig totalt. Du är totalt jävla värdelös. Ingen vill ha dig. Du är kass.

Jag hamnar i en hög och tårarna bara rinner. Känner mig ensammast i världen. Jag är fullständigt orkeslös. Allt tar emot. Jag kämpar för att hålla mig uppe men det hjälper föga.

Tungt. Jobbigt. Ingen energi. Hittar inget positivt. Orkar ingenting.

Inte ett guldkorn lyckas jag finna… än. Reser mig sakta. Kroppen skakar. Lugn andning. Torka tårar.

Jag vet att det bara är en känsla. Den går över. Den kommer inte så ofta men när den hinner ikapp då smäller det.

Tillåter den att ta över en stund. Sedan vill jag inte ha den mer.

Dags att hitta glittret i vardagen. Ett steg i taget. Det finns där.

”Det är i motvind drakar lyfter.”

Är det dags igen?

Tankarna snurrar och allt känns rörigt i mitt huvud. Motgång borde följas av medgång. Jag vet dock att tiden måste vara rätt… sen faller alla bitar på plats.

Just nu är jag otålig. Jag vill så mycket, nu. Helst igår.

Övar på att vänta. På att låta tiden ha sin gång. Det är kämpigt. Det tär på mig. Hur länge orkar jag?