Efter nedstämdhet och irritation i ca 2 veckor skakade jag om mig själv. Snap out of it.
Började boka in må-bra-grejer. Förändrade tankarna, igen. Log åt det fina som varit och bestämde mig för att det kommer bli fint även framöver.
Låter saker ta sin tid. Men är tydlig med vad jag vill. Nu vill jag hitta tillbaka till mig.
Han är en del av min glädje. Han får mig att öva på tålamodet. Han får mig att le och få fjärilar i magen. Hans ögon får mig att smälta.
Han är en av sakerna som gör livet roligt.
Sen har vi de där fantastiska vännerna. De som finns i alla lägen. Som aldrig dömer men alltid stöttar. Värdefulla.