Ibland händer inget. Sen händer allt. Fort går det också.
Varmt och soligt har det varit ganska länge nu. Mungiporna mestadels uppåt men vägen har kantats av sorg. Känslorna går upp och ner.
Jag får ett samtal: Anna, det är klart. Jag tänker att du kan börja på måndag.
Drömmen blev sann. Jag lyckades få tillbaka arbetsplatsen jag stortrivs på. Lycka.
Messar med Han. Han som har mitt hjärta och som jobbar där. Plötsligt skriver han: jag ska sluta… en känsla far över mig… nej. Jag vill ju ha honom där, se honom, träffa honom. Tårarna letar sig nästan fram. Sen inser jag att givetvis ska han röra på sig. Han har varit där i många år och behöver någon ny utmaning. Hans behov, hans liv. Han kommer ändå finnas i mitt liv.
Fokuserar på mig igen. Gläds åt mitt besked. Dricker rosébubbel.
Mitt i allt beställer jag en minnesgåva till min kusins begravning. Livets med- och motgångar.
![](https://annaericsson.wordpress.com/wp-content/uploads/2019/05/20190423_110034654349167.jpg?w=584)
![](https://annaericsson.wordpress.com/wp-content/uploads/2019/05/20190426_170754141309160.jpg?w=584)
![](https://annaericsson.wordpress.com/wp-content/uploads/2019/05/img_20190429_193634_2641841363002.jpg?w=584)
![](https://annaericsson.wordpress.com/wp-content/uploads/2019/05/img_20190430_131938_8791989080213.jpg?w=584)